Mamma skulle komma hem sent ikväll, för hon skulle på något dumt möte med jobbet.

Jag hörde att ytterdörren öppnade sig och klockan var runt nio. Jag hörde mammas mjuka och snälla röst säga till Magnus, jag älskar dig. Magnus svarade att han älskar henne också. Jag vill inte stanna här hemma längre. Jag är rädd för vad som ska komma här näst. Kanske är det när jag sover tänkte jag. Jag packade ihop lite kläder, bland annat mina ridkläder och några andra varma kläder,självklart packade jag ner min dagbok, för tänk om mamma eller Magnus skulle se allt jag skrivit i den. Jag tog fram min repstege som jag gömt under sängen för nödfall. Jag kastade ut den genom fönstert och fäste ögglorna i elementet och klättrade sakta ner på utsidan av vårt gulahus. Jag hörde mammas röst närma sig min sovrumsdörr, jag fick brottom ner så jag hoppade sista biten ner till backen jag klarade landningen bra, så nu var det bara sätta igång och springa så inte mamma eller Magnus skulle se mig. Jag genade igenom våran tjocka yviga häck för det var närmaste vägen ifrån vår gård. Jag trängde mig igenom den täta häcken och när jag kom ut på andra sidan såg jag att båda mina armar var alldeles såriga. Medans jag sprang för mitt liv kände jag hur blodet rann från mina armar. Jag grät och kände mig helt värdelös men jag slutade aldrig springa.Jag tog riktningen mot stallet, för det får bli första stoppet tänkte jag. 

Jag vaknade upp i boxen med Day Dream, hon stod med sin blanka rödbruna färg och kollade på mig. Jag reste mig upp och utanför boxen en bit bort i stallgången såg jag min mamma och min styvfar. Jag blev alldeles kall, var skulle jag ta vägen nu ? Jag bestämde mig för att snabbt ta tränset som hänger utanpå boxdörren. Ljudlös lyckas jag få tag i tränsen och tränsade på Day Dream.

Just idag gick jag till vänster istället för höger. Jag brukade alltid gå till höger, eftersom att mitt vackra halvblodsto står några kilometer åt det hållet. Men idag kände jag för att gå bort ifrån mitt hus så långt det bara gick. Men efter att jag varit borta på en promenad på nästan en timme så kände jag mig tvungen att gå hem. Det gick mycket fortare på hemvägen, för jag genade genom skogen där jag alltid brukar rida Day Dream. När jag väl kom hem så stod Magnus alldeles innanför ytterdörren för att fråga vart jag hållit hus. Jag svarade honom troget var jag gått, för att slippa bli blåslagen. Han nickade och jag fick inte heller en smäll.

Jag gick in i badrummet för att tvätta av mig. Magnus följde efter mig som en svans och när jag böjde mig ner mot handfatet för att tvätta mig i ansiktet. Drog Magnus av mig trosorna och jag blev alldeles röd om benen, för mina gröna spättstrosor hade skurit in lite i skinnet, jag skrek åt honom och bad honom att sluta. Men det var precis som om han vore döv, han lyssnade inte på mig. Magnus fortsatte att göra illa mig. Tillslut kastade han ner mig på det kalla klinkergolvet och lade sig ovanpå mig, han förde in sin penis i mig och jag bara skrek och grät. Plötslig hörde både jag och Magnus att någon knackade på vår ytterdörr. Han bad mig hålla käften och han drog på sig sina kläder lite fort och sprang fram till ytterdörren och öppnade den. Det var Lisa som undrade om jag skulle följa med och rida. Hennes häst och min stod i samma stall. Men Magnus svarade snabbt att det inte gick medans jag stod bakom honom i mammas stora blå morgonrock. Jag försökte få fram ett hjälp, men jag hade skrikit så mycket åt Magnus att jag tappat rösten. Magnus sa fort till Lisa att jag blivit jätte förkyld bara sedan igår, för han såg i Lisas ansiksuttryck att hon precis skulle fråga det han nyss berättade. Magnus sa hejdå till henne och slog igen dörren mitt framför henne. Jag sprang upp för trappen och raka vägen in i mitt sovrum, jag låste dörren och satt min vita skrivbordstol under handaget för säkerhetsskull.

Det var mamma som stod utanför.
-Hej sa jag.
-Hej, hur är det? frågade mamma.
-Det är bra.
- Okej, men du har tårar i ögonen Milla.
- Jag tänkte bara på pappa, sa jag väldigt snabbt.
Mamma svarade inte utan stod bara där och såg dum ut. Efter ett litet tag kom magnus också upp och frågade vad som hade hänt. Jag svarade honom inte, utan förde tillbaks blicken på mamma
- Var det något speciellt du ville ? frågade jag.
- Nej nej, jag tänkte bara berätta att vi kommit hem.
- Okej.
Jag ropade på min hund flera gånger innan han kom.
- RUFF ! RUFF ! RUFF...
Till slut kom han med väldans fart, förbi mamma, Magnus och mig och raka vägen in i mitt sovrum och upp i sängen. Jag gick in i mitt mörka och kalla sovrum, slog igen dörren hårt och ljudligt trots att mamma och Magnus stod alldeles utan för. Denna gång låste jag inte igen dörren, eftersom jag inte var hemma själv. Jag hörde att mamma och Magnus gick ner för trappen och in i tvrummet. Jag slog på min favorit film "a walk to remember".

Jag vaknade morgonen därpå av att solen sken igenom en springa i fönstret. Jag gick ner för trappen och in i köket och där stod Magnus och fixade frukost. Han kollade på mig med en blick som kunde döda..

Jag hoppade över frukosten och gick ut i pyjamasen för att ta morgonpromenaden med Ruff. Jag gick mot ytter dörren med Ruff i i kopplet, när jag hörde steg bakom mig. Jag vände mig om och där stod Magnus. Min elaka styvfar som jag hatar mer än allt annat. Han sa inget till mig utan kollade bara på mig och slog mig en hård gång på kinden. Jag blev alldeles tårögd, men jag sa inget till honom. Jag förde ner blicket som hamnade på Magnus nakna fötter, jag vände mig om och fortsatte mot ytterdörren och sedan ner för får uppfart till huset. 

Jag sitter ihop kurad under täcket i ena hörnet utav sängen, täcket känns rått av den lite  kyliga sommar luften. Jag kollar ut genom fönstret och ser alla gnistrande stjärnor och den enorma månen. Varje gång jag kollar ut genom fönstret om kvällen blir jag påmind om olyckan med pappa. Idag var det tre år sedan jag mistade min pappa i den dumma bilolyckan som jag orsakade. Videon spelas upp i mitt huvud om och om igen. Jag, Milla Emanuelsson dödade min egna far. 

Jag släpper blicken om stjärnorna och fortsätter skriva i min mörkrosa dagbok.

Jag saknar dig pappa... Om vi inte hade bråkat, hade du left nu ? Det är mitt fel att du är borta. Det var jag som distraherade dig i din körning. Om du hade suttit själv i bilden, hade du kommit hem till middagstid som det alltid brukade vara. Jag hann aldrig säga hur mycket jag älskade dig, för du lämnade mig omedelbart i bilden. Jag kysste dig på kinden, men det kunde du inte känna. För jag hade dödat dig, Förlåt pappa. Du förtjänade att leva, om bilen ändå hade kommit från min sida, kanske vore bara jag död då ? Du var den bästa pappan i världen, ingen kunde mäta sig med dig. Men nu är du borta och har varit den alldeles för länge, jag önskar du kunde komma tillbaks och att allt var som förr igen. Glöm aldrig att jag älskar dig till månen och tillbaks!

Plötsligt blåste fönstret upp, jag flög upp ur sängen och jag kunde nästan se mina hjärtslag utanpå min bröstkorg, efter att jag lugnat ner mig hörde jag tunga steg uppför trappen. Jag kollade mot den vita sovrumsdörren och någon tog i hantaget, jag blev alldeles kall i kroppen. Varken mamma eller Magnus var hemma ? Dem skulle komma hem vid elva, jag kollade hastigt på min svarta armbandsklocka som jag hade fått av min pappa när jag fyllde 12, klockan var bara halv tio. Jag tog ett djupt andetag och sprang fram till dörren och drog upp den med en väldans fart.....

Fortsättning följer.

Love Emma